Oh my god..

Okej att det är kul att hitta klänningar som är roliga att återanvända.

Det var en rolig rensningsupptäckt.

Det och de 90 kronorna jag hittade i en påse som blev till biogodis igår.

Men bara det.

Det är inte lika roligt att hitta gamla dagböcker, brev och foton där man ser ut som ja jag vet inte vad.

Herregud mamma, hur kunde du låta mig se ut så??

Fy f-n.

Det värsta är att kortet ovan är från Linda och Päronets bröllop. Jag kom ihåg det eftersom jag hade skärpet som pannband på discodansen några timmar senare.. ja menar, på bröllop ska men väl inte se ut som en tantpåsenötter med babyhull..

Ja ja, nu vet jag ju så mycket bättre..

Eller INTE..

Man kan ju inte låta bli att bläddra lite i de där handskrivna böckerna som INGEN fick läsa, bara om jag skulle dö, då skulle alla förstå och så skulle de tryckas i miljoner exemplar och så skulle jag bli nya Anne Frank fast utan krig och elände.

Bara mitt alldeles egna elände.

För det är en hel del elände måste jag säga.

Tonårselände.

Viktelände.

Vänelände.

Kärlekselände.

Känsloelände.

O så slår det mig.

Jag håller forfarande på.

Shit, mamma..

Läser ett gammalt brev jag skrivit.

Fastnar mitt en klyscha, ja, jag har ju sagt att hela mitt liv är som en klyscha, häng vidare så ska Du få se:

"Det är så mycket jag vill veta,

men ständigt efter svaren leta.

Verkligheten ändrar ju sin balans,

när svaren skiftar i nyans,

men kanske känner jag klokhet i att leta,

där den tvärsäkre allt tycks veta"..

(skrivet 6/12-02)

7 år senare letar jag fortfarande..

Inte lika mycket.

Men att hålla på och känna och tänka och fundera, det gör jag då sannerligen fortfarande.

Ibland när jag läser så knottrar sig skinnet, jag skäms, jag minns, jag minns inte, jag känner med den yngre Emman, jag undrar om jag har skickat breven men sparat handskrivna kopior för att komma ihåg, jag undrar hur jag fick Magnus att gästspela i en av böckerna (han gör verkligen då allt för mig tänker jag samtidigt med ett leende), jag undrar om det inte finns flera i källaren..

Hittar ett brev till mamma..

Jag ler och tänker att hon skulle bara veta, men hon vet, hon har fått många brev av mig..

Det är ett fint brev, jag skriver nästan bara fina brev.

Till Ingegärd, till Magnus, till Ellen, till Någon..

Jag får ta lite i taget, i källaren väntar nog fler drömmar, krossade kärlekar och viktkurvor..

Men det får bli sen det.

Imorgon skriver vi ny dag med riktig lämning för första gången på dagis..

Det blir kanske ett brev till Wille..