Nu är det han och jag - igen!!

Tre veckor..

Då ska vi leka, mysa, snickra, måla, skola in oss

och faktiskt shoppa lite, kanske.

Wille väntar helt plötsligt på högvatten och använder trekvartsärmar och djupa urringningar..

När hände det???

Egen soffa a la Månsberg

Vet ni vad dessa killarna har gjort de senaste dagarna?

Snickrat på vår myssoffa..

Nu är de nästan färdiga med deras jobb.

Nu återstår bara mitt..

Det kommer att bli min älsklingsplats.

Jag känner det redan..

Åhhhh, min soffa..

Baskemölla Low - I wait for you

Jag älskar att UNNA mig saker.
I natt har jag unnat mig dem HÄR ljuvliga små liven.

Jag har ju faktiskt gått på 3 veckors föräldraledighet idag och måste således fira detta.

Förutom festen med härliga vänner vi hade ikväll..

Jag önskar mig

Den

och den och

den och den och den

och den och

DEN och den

och den och

DEN.

Dröm dig bort här..

Jag var en liten ärta

Denna har bild har inte ett litet dugg med texten att göra. Bloggen blir mycket roligare med bilder..

Ville bara säga att jag var så grymt ärtig idag på jobbet med grön tuptopp och svart hög, vid kjol och rosa skärp, skor och kofta till.

Kände mig som en Jackie..

Men eftersom jag byter om till mjukisar cirka 3 minuter efter att jag stannat bilen så hann jag inte ta något kort..

Men jag var ärtig..

Det var jag.

Barfota är alltid bäst

Sittar här och vifftar med tårna medans Ellen plattar mitt hår..

Gott..

Har betalat räkningar och försökt att vara en förståndig mamma.

Imorgon är det sista arbetsdagen på ett par veckor..

Vad innebär det?

Mer tid för att gå barfota i gräset..

Great!
Å så inskolning av mammas älskling..

Bäääääää..

Rockmostern gör samma sak

Men hon har ju framtiden för sig.. Sådan beauty vill alla ha, på alla håll..

Klicka på bilden ovan.

När jag ser min syster så vill jag bara börja sjunga:

"She´s a fairytale.."

Rockpappan har gått och blivit modell

Förutom att bygga, grilla, spela gitarr och allt annat som min gode sambo gör så har han gått och blivit modell också.

Vi är osympatiskt stolta..

Klicka på bilden om Du vill veta varför..

Ibland är man uppe i det blå..

..och letar och letar efter att det ska knäppa till..

Först ska ni veta att jag är typ bäst i världen på att komma ihåg människor.

Ansikten och jag glömmer aldrig varandra.

Eller JAG glömmer aldrig ett ansikte.

Det händer ungefär lika ofta som jag använder klackarskor. Alltså händer det. Sällan.

Det hände förra veckan.

Jag står i kassan och fram kommer en trevlig tjej som jag ALDRIG sett förut och säger:

" Nej men HEEEEEEJ, jobbar du här nu?"

"Jaaa, svarar jag. Det gör jag"

(Vem fan är det? Vem fan är det?) Hjärnkontoret är på semester.

"Vad kul, trivs du?"

"Hmmm, verkligen"

TYSTNAD.

.....

.....

"Jo, det får man verkligen säga att jag gör.. Trivs alltså."
TYSTNAD.

(Säg något Emma, kom på vem det är, gör något!!!!)

"Så ni är här och handlar idag?!"

"Hmm"

"Då blir det 79,50, tack"

"Ok"

"Ha det bra, tack, hej"

"Hej"

Å gud vad pinsamt, jobbigt och frustrerande.

Kände hon mig? Hon kanske tog fel. Men det stod ju Emma på namnskylten..

Hemska jag som inte kände igen henne om vi nu var så HEEEEJ med varandra..

Ibland skulle det vara skönt om det knäppte till uppe i det blåu..

Willes farmor

Willes farmor var här häromdagen.

Vi fikade och låg på golvet sådär som man gör om sällskapets medelpunkt är knappt två år.

Wille gillar sin farmor skarpt.

Dessutom har hon både hund och katt (poängen tick, tick, tick, tickar..)

Så har hon äntligen flyttat hit igen, vilket vi alla är glada för.

Efter att hon varit hos oss skulle hon hem och äta kebabtallrik och kolla på Die hard 4.

Där kan ni ana vilken nivå Willes farmor håller..

Stencool och ungdomligare än de flesta.

En rockfarmor kan vi säga..

Dagens skofit..

Jag.

MOI.

Emma.

Har haft dessa godingar på mig HELA DAGEN.

Jag upprepar HELA DAGEN!!!

Det har aldrig hänt innan.

ALDRIG.

Men idag hade jag inget val.

Eller ett val hade jag men då skulle mina fötter ha luckrats upp vid detta laget..

När jag åkte till jobbet imorse så spöregnade det så jag tog glatt på mig den röda regnstassen med tillhörande stövlar och tryckte gasen i botten med Caj på högsta volym.

Det var bara det att mina vita Nike stod kvar innanför dörren. HEMMA.

Så efter två timmar trampandes i röda stövlar fick jag leta i min jobbgarderob soom består av en Coop Forum-kasse, så hittade jag dessa klackarna..

Jag har varit sååå piffig idag att det inte är sant.

Det bästa var att jag till och med trivdes och kände ingen smärta.

High-heels, here I come!

(Man får snygga ben också har jag hört)

Min dator är segast i stan

och då tycker jag det är skittråkigt att blogga..

Men så är jag lite måndagslabil oxå..

Lägga sig tidigt kanske??

Skuggan som ger större lycka

Jag är tacksam VARJE DAG.

Jag är verkligen det.

På riktigt så tänker jag varendaste dag på hur tacksam jag är.

Verkligen TACKSAM.

Eftersom jag intresserar mig väldigt mycket även för vad andra tänker, tycker och känner så gillar jag att lyssna och läsa och titta, och känna vad andra männsikor tycker och tänker och upplever.

De senaste dagarna har det handlat mycket om sommarprat och musik.

Sommarpratarna låter mig dela några erfarenheter, några tankar och några känslor av deras verklighet.

Precis som musikerna och låtskrivarna.

Ja just det , som en riktigt, jävla go låt vill jag vara. Eller mina ord.

Ni vet sådär att man bara vill lyssna om och om igen tills man kan varenda ord, varenda tonartsbyte och varenda litet andetag.

Är man på danshumör sätter man på 1:an.

Är man förbannad tar man 2:an

och är man bara svår och djup så tar man 3:an

och genast så känns allt lite lättare.

Någon har förstått.

Någon har fått ner det.

Någon har förmedlat.

O gett mig en liten bit av sig själv.

Så vill jag att mina ord ska vara.

Igår lyssnade jag på David Batras sommarprat från 2008 som handlade om deras ofrivilliga barnlöshet och häromdagen pratade överlevaren Malin om hur hennes nya liv är efter att ha mist två barn och sin stora kärlek i Tsunamin..

Då är det lätt att känna tacksamhet.

Men också en skugga av rädsla och oro som rinner ut i hela kroppen.

Tänk om..

Jag tror fortfarande att Wille ska sluta andas bara sådär. Att när jag kommer upp så ska han ligga där helt livlös och varje kväll när jag ska gå och lägga mig så andas jag ut och värmen sprider sig när jag ser den lilla magen jobba ut och in, ut och in och när han sedan letar efter sin mammas hår (MITT HÅR!!!!!) på kudden bredvid så bränner tårarna bakom ögonlocken och jag tänker att jag ännu en gång får uppleva min lyckligaste stund..

Ibland när telefonen ringer så får jag för mig att det har inträffat något fruktansvärt.

Som idag på jobbet. Då tänkte jag att nu ringer mamma och pappa på väg till sjukhuset och säger att Wille har varit med om en olycka och så svarar jag och andas återigen ut. Det var bara det gamla vanliga tjatet om en jakt på en vit kofta.. Tjata ni på bara, jag tar gärna tusen sådana samtal än ETT som skulle krossa mitt hjärta..

Det är inte bara de svarta fåglarna som får mig att klumpas i mage och hjärta.

Nej, de riktigt lyckliga stunderna kan också göra skuggan påmind.

Som häromdagen när Wille vinkade hejdå genom vidöppet fönster och slängde puss efter puss och vinkade och vinkade. Han var så söt och så förstående och så stor.

Tänk om han inte fanns.

Vad skulle jag göra då?

Så sjunger Kristina från Duvemåla och jag kan riktigt känna varje bokstav hon tar ton i.

VAD SKULLE JAG GÖRA DÅ?

Eller som igår när hela familjen dansade runt i köket till senaste Spotifylistan.

Vi skrattade.

Vi hoppade.

Vi skakade höfter.

Vi hade kul och vi njöt.

Då är livet som allra bäst.

Men det är också de stunderna jag tänker på när jag blir rädd och när det är mörkt.

Det är de minuterna jag aldrig vill mista.

Men jag tror att jag behöver skuggorna för att njuta av solen.

Jag tror att genom att ta del av andras öden och erfarenheter så kan jag leva ett rikare och tacksammare liv och verkligen njuta av allt det vackra.

Jag har också mina dagar, mina stunder och mina bryt. Jag kan vara avundsjuk, bitter och hopplös. Jag kan undra varför ingen ringer, om jag inte är tillräckligt bra, om jag har för många fel, om jag aldrig ska lyckas med något, om jag aldrig..

Men jag har alltid min tacksamhet och min kärna att falla tillbaka på.

Det viktigaste som finns är fortfarande mig nära. De lever i allra högsta grad så jag tar för mig och njuter.

O så försöker jag alltid tala om för männsikor jag tycker om varför jag tycker så om dem.

Jag försöker sprida min kärlek över hela världen (oj vad di leva flummigt det börjar bli..)

Det är också därför jag gillar orden, språket och texten så mycket. För att jag kan göra någon glad genom dem. De kan få någon att växa, någon att värmas, någon att inse sin storhet, att bli stolt, att bli glad, att känna sig älskad.

Så för att avsluta detta flumhum så fläskar jag på med några härliga almenackacitat som bläddras förbi och försvinner lika snabbt som veckorna i våra liv utan att knappt märkas eller kännas. Men när vi stannar upp eller ser tillbaka så inser vi att de faktiskt innehöll en hel del och att de var en del av våra liv och något att vara riktigt, riktigt TACKSAM över..

"Att lära utan att göra,

är som att älska utan att röra"

"Livet består inte av att ha bra kort på hand,

utan att spela dem man har väl"

"Många åker och fiskar hela livet utan att någonsin förstå

att det inte är fisken de är ute efter"

Varför blogga?

Ibland funderar jag på varför jag bloggar.

Ibland frågar andra varför jag bloggar.

Ibland funderar jag på om jag ska blogga.

Jag funderar ganska mycket på mycket.

Men ikväll tänker jag att jag ändå vill blogga.

Inte för att visa vad vi äter.

Inte för att visa hur vi bor.

Inte för att visa hur duktig jag är.

Inte för att måla en bild.

Inte för att bilda.

Jag bloggar för att få känna.
För att försöka sätta ord.

För att se samband.

För att minnas.

För att glädjas.

För att förmedla.

För att lära och läras.

För att det är skönt.

För att det är roligt.

För att det är ett intresse.

Jag har alltid gillat att skriva.
Jag har alltid gillat att sätta ord på vad jag upplever och känner.

Jag har alltid gillat att brinna och glöda vidare.

Jag vill inte skriva om något som inte jag.

Däremot vill jag läsa om andra och förstå eller fundera vidare. Andra människor intresserar mig och jag önskar att fler ville blogga och låta mig ta del av en bit av deras verklighet.

Jag önskar bara att jag genom mina ord kan släppa någon ångest fri eller gläjde lös.

Jag vill att någon ska känna "precis så..."

Det finns så många historier och människor i mitt huvud som vill komma till tals. Låtsasmänniskor, riktiga möten, drömmar, fantasier, tankar, känslor och händelser som vill bli små krumelurer på en dataskärm eller ett oskrivet blad.

Bokstäver som väntar på att börja leva. Meningar som vill bilda ett sammanhang och just en mening. Kanske inte en viktig sådan men ändå en mening.

Kanske blir det i novellform, kanske i föredrag, kanske i tal, kanske i krönikeform, kanske i bilder..

Men jag är inte redo att sätta punkt ännu. Jag håller mitt intresse vid liv. Ibland vid några få till synes meningslösa ord från en dag bland alla andra, varken mer eller mindre men inte mindre betydelsefulla för det. Bara lite svårare att nå. Precis som tillfällena att verkligen ge sig hän att dyka ner bland orden och bara flyta med.

Så jag fortsätter.

Oavsett läsare eller inte.

För jag har en plan.

För jag har ett intresse.

För att jag har en dröm.

Därför bloggar jag.

Fismys och tanketid

Willes och min mysstund ikväll bestod av ahlgrens bilar i soffan framför favoriten Mia Skäringer.

Mamman i familjen är helt såld på henne..

O så är hon helt såld på killen som satt bredvid och sjöng för full hals..

Den bästa sång hon hört..

Jag vet inte vad han sjöng men kan det vara vackrare än när ens egna barn sjunger av lust och glädje?!

Ikväll var det vår stund.

Wille har varit hos mormor och morfar medans jag jobbade och efter en tacksam grillmiddag så skyndade jag hem. Wille hade nog gärna stannat men jag hade verkligen sett fram emot lite egentid med honom och mig.

Å, gud vad härligt det kan vara.

Jag kan inte riktigt ta på det men jag gillar det. Ibland.

För jag är en social varelse och jag älskar att ha folk omkring mig men ibland vill och behöver jag bara vara helt själv (Wille är en del av mig så det räknas inte).

Det känns sådär pirrigt och mysigt och annorlunda och lite som när man skulle vara hemma själv när man var liten. Lite busigt liksom.

Men framför allt så känns det skönt.

Det är väl kanske för att det just sker så sällan som det känns så speciellt. Lite extramysigt på något vis.

Det är liksom som om tankarna får ta större plats, jag kan göra vad jag vill.

Det är som att bara ta ett stort, djuuupt andetag och sen andas uuuuuut.

Wille sover så nu är det jag och mina snälla spöken. Men de stör inte. Inte ikväll. Kanske när jag ska sova. Men nu ska jag blogga, surfa och bläddra i blaskor, kanske ringa någon, svulla lite, sörpla lite, fisa lite, skicka kärleks-sms till Mange, fundera lite, känna lite..

Sen är det nog läggdags.

Hade velat spa:a lite också och rädda världen men jag får nog ta dessa timmar för vad de är..

Du får avfärda mig som tokig..

..lyssnar jag på just nu..

Spotify..

Caj Karlsson.

Har myst med Wille precis.

Ska på middag till mormor och morfar nu.

Gott.

Nöjd med dagens arbete.

Det är en konst i sig.

Upp och ner?

Ja, jag vet.

"Avfärda mig som tokig" då..

Tja!

Idag har jag ledig dag eftersom jag ska jobba helg.
Mmmmmmmmmmmmmm, vad mysigt det ska bli.
Tänker jag alltid.

Hur blir det då?
Lite mys, lite kräk, lite tjabb, lite oförstående, lite magkrångel, lite lek..
O en massa sablans städ och plock.
O ju mer jag plockar detso mer verkar det bli.
Skiten och alla saker är som kackerlackor.
De tycks bara bli fler och fler och inget blir plötsligt som jag tänkt mig.
O så var det tvätten också och garderoben och grottan och ballongmagen..

Kan inte andas just nu..

Ska sätta på ett riktigt bra sommarprogram på datorn och städa bland Willes leksaker en stund.
Jag tänkte välja maddemeterolog. Mamma sa att det skulle vara bra. Har lyssnat på tok för lite på sommarprogrammen.

Jag blir galen av att inte hinna med allt jag vill, om det så bara är ett sablans sommarprogram.

Får snart börja Yoga..

Namnsdagar

Kristina..

Johanna..


Emma..


Idag har jag NAMNSDAG.
Det är Johanna.
Johanna heter jag efter min vackra, bullbakande, fantastiska Mormor.
Vi brukade fika ihop denna dagen.
Hon hette också bara Johanna i andranamn. Karin kallade andra henne för.
För mig var hon Mormor.

Kristina är det på fredag, tror jag. Det har jag efter min "sjusorterskakor på lika många minuter-mellan-möterna-Farmor". Hon bytte namn till Stina senare men jag fick behålla "Kri" som bonus. Mamma ordnade fika till oss också på vår dag. Det är likadant där. Hon var Stina med alla andra men för mig var hennes namn Farmor.

Emma då?

Det tog de nog för att inte sticka ut från mängden. Klassiskt och enkelt. Så många kan väl inte ha fel? Det måste ju bli problemfritt och lätt med ett sådant namn?

Aj, aj, aj.

Det är här min fråga kommer..

Är jag en Emma, Kristina , Johanna?

Eller åtminstone en Emma?

Hade jag varit annorlunda om jag vore en Monique, en Havanna, en Vera, en Lilly, en Berit, en Asta, en Kim, en ,lkkljilhiufkl???

VAD HAR NAMNET FÖR BETYDELSE?

Jag menar, för Wille kommer jag förhoppningsvis alltid vara "Mamma" men på jobbet är jag Emma eller Emma B..

Hade jag varit coolare som en Leila? Eller snyggare som en Isabella? Eller smartare som en Mona?

Ni förstår ju vilken press det sätter på dagens föräldrar att välja rätt namn..

När jag var yngre ville jag heta Cecilia. Tack och lov för att det gick över.. Nu skulle jag vilja heta Molly.. Odd Molly..

Min soffmodell

Här kommer snart min soffa.

Snygg modell jag byggt va?

Jag visste att mina olästa tidningar skulle komma till nytta.

Middagspremiär

Ikväll invigde vi spisen och ugnen.

Jag har inte lärt mig de tekniska bitarna ännu så jag fixade hacket, plocket, dukningen och eftergörat istället..

Gott med hemmalagad Magnusmat och härligt att snart få ordning på ett normalt mat och köksliv igen.

Tapeten är uppe..

Wille var hos favoriterna..

..mormor och morfar.

De är toppen, tycker han.

Precis som att köra dockvagn

Loppis

Idag var det loppis som stod på dagsgörat. Efter en migrännatt var jag inte piggast i stan. Men skam den som ge sig.

Inte i jakten på fynd heller..

Mitt enda fynd idag, var ett stödköp hos löparkungen..

Jag var snygg i mina röda trällor..

Snälle Jack lät mig följa med familjen i jakten på fynd..

Fritte fyndade ett jättecharmigt klädskåp..

Jag orkade inte trängas och hålla på.

Min försäljare..

Det är väldigt många människor som kommer till denna loppis varje år.

Kaos, coolt och vansinne.

Målarhjälp

Wille kommer får men av all renovering.

Goda men får vi hoppas..

Frukostpremiär i det nya köket

Igår var det dags..

Vilken otroligt skön, stolt och befriande känsla!!!

Han behöver inga glasögon..

för att hitta till skafferiet..

När vi hade vårt gamla kök behövdes inga finurliga låsanordningar till lådor och skåp.

Världens starkaste man hade haft problem att ta sig in i dem.

Men NU..

..rullar de gärna och lätt..

och Willys har STENKOLL..

Ikväll har jag slitnjutit och ågrenats över min konsumtion

Så ikväll var det äntligen dags..

Dags att börja sätta in i skåpen och organisera mitt nya köksliv.

Förberda för att få börja köksleva.

O nu skulle jag ha världens bäst planerade kök, hur stort som helst, (halva utrymmet skulle stå tomt, om inte mer, trodde jag..) inga "skräplådor", smarta lösningar och bara "rajdidadidalej tjohej"..

Men vad fasen är det här?
Jo en skräplåda.
Proppfull.


Och skafferiet då?
Fullt här.
Fullt i de andra lådorna också.
O då har jag inte hittat mitt "presentskåp" ännu.
Inte heller ljusskåpet, bakskåpet, spellådan, vykortslådan, papperslådan, pennhörnet, viktiga lådan, hemliga lådan..
Men ok, så farligt är det inte.
Jag har inte fyllt allt och en del har bara en tillfällig plats (ja, jag vet de kommer få stanna där de är..) men jag provar mig fram..
Jag vill ju hitta the perfect way..
Men det som förvånar mig är att vi ändå har så mycket saker. Vi som är så duktiga på att rensa och slänga.
Inte tillräckligt verkar det som.
Hur många kakfat och skålar behövs egentligen?
Det är då min konsumtionångest kommer krypande..
Nu är det slut på allt handlade, alla inköp blir lidande. Nu är det stopp.
Eller inte.
Kanske lite..
Jag gillar fina saker men inte för många av dem..
Inte åt gången i alla fall.




Festskåpet är gjutet i alla fall..

Å så lite kvar till morgondagen.

Om jag inte skulle upp och jobba snart så hade jag gärna fortsatt att "slitnjuta" ett tag till.

Det har varit en underbar kväll så jag längtar till fredagskvällen då jag ska fortsätta att beta av och jobba fram det bästa kök jag haft..

Å andra sidan..

.. ser det ut så här. Men högarna och skrotet blir mindre och mindre..

Fast konstigt nog försvinner inte tvätten..

Lite kvar att göra..

Jag längtar tills tapeten är uppe..

Skräp?

En hundradel av det, gissar jag på..

Skäms på oss som har bidragit till alla dessa sopor de senaste 2, 5 månaderna..

O det är inte slut ännu..

Mina bidrag till Greenpeace känns som en fis i universum just nu..