Ibland funderar jag på varför jag bloggar.
Ibland frågar andra varför jag bloggar.
Ibland funderar jag på om jag ska blogga.
Jag funderar ganska mycket på mycket.
Men ikväll tänker jag att jag ändå vill blogga.
Inte för att visa vad vi äter.
Inte för att visa hur vi bor.
Inte för att visa hur duktig jag är.
Inte för att måla en bild.
Inte för att bilda.
Jag bloggar för att få känna.
För att försöka sätta ord.
För att försöka sätta ord.
För att se samband.
För att minnas.
För att glädjas.
För att förmedla.
För att lära och läras.
För att det är skönt.
För att det är roligt.
För att det är ett intresse.
Jag har alltid gillat att skriva.
Jag har alltid gillat att sätta ord på vad jag upplever och känner.
Jag har alltid gillat att sätta ord på vad jag upplever och känner.
Jag har alltid gillat att brinna och glöda vidare.
Jag vill inte skriva om något som inte jag.
Däremot vill jag läsa om andra och förstå eller fundera vidare. Andra människor intresserar mig och jag önskar att fler ville blogga och låta mig ta del av en bit av deras verklighet.
Jag önskar bara att jag genom mina ord kan släppa någon ångest fri eller gläjde lös.
Jag vill att någon ska känna "precis så..."
Det finns så många historier och människor i mitt huvud som vill komma till tals. Låtsasmänniskor, riktiga möten, drömmar, fantasier, tankar, känslor och händelser som vill bli små krumelurer på en dataskärm eller ett oskrivet blad.
Bokstäver som väntar på att börja leva. Meningar som vill bilda ett sammanhang och just en mening. Kanske inte en viktig sådan men ändå en mening.
Kanske blir det i novellform, kanske i föredrag, kanske i tal, kanske i krönikeform, kanske i bilder..
Men jag är inte redo att sätta punkt ännu. Jag håller mitt intresse vid liv. Ibland vid några få till synes meningslösa ord från en dag bland alla andra, varken mer eller mindre men inte mindre betydelsefulla för det. Bara lite svårare att nå. Precis som tillfällena att verkligen ge sig hän att dyka ner bland orden och bara flyta med.
Så jag fortsätter.
Oavsett läsare eller inte.
För jag har en plan.
För jag har ett intresse.
För att jag har en dröm.
Därför bloggar jag.
och jag läser här för att jag känner att dina tankar når mig i hjärtat.
SvaraRaderaTack
Klart du ska blogga! Vad skulle jag annars läsa.
SvaraRaderaJag kollar också fortfarande om Fabben andas. Varje natt. Och nu har man en liten till att oroa sig för. Som faktiskt kan sluta andas. Hur ska man orka?