Maskrosor överlever allt.

Ibland känns det lite spretigt och suddigt och klumpigt i magen.

Just nu är det lite maskrosfeelings.

Det gör ont.

Det är ledsamt.

Det är förväntasfullt.

Det är oroligt.

Det är början på något nytt.

Det är att välja väg.

Det är att bryta.

Det är otryggt.

Det är mycket på många håll.

O kvar står jag och vill vara med lika mycket som jag ibland vill sätta händerna framför öronen och samtidigt blunda hårt.