tisdag 28 juli 2009

Ibland är man uppe i det blå..

..och letar och letar efter att det ska knäppa till..
Först ska ni veta att jag är typ bäst i världen på att komma ihåg människor.
Ansikten och jag glömmer aldrig varandra.
Eller JAG glömmer aldrig ett ansikte.
Det händer ungefär lika ofta som jag använder klackarskor. Alltså händer det. Sällan.
Det hände förra veckan.
Jag står i kassan och fram kommer en trevlig tjej som jag ALDRIG sett förut och säger:
" Nej men HEEEEEEJ, jobbar du här nu?"
"Jaaa, svarar jag. Det gör jag"
(Vem fan är det? Vem fan är det?) Hjärnkontoret är på semester.
"Vad kul, trivs du?"
"Hmmm, verkligen"
TYSTNAD.
.....
.....
"Jo, det får man verkligen säga att jag gör.. Trivs alltså."
TYSTNAD.
(Säg något Emma, kom på vem det är, gör något!!!!)
"Så ni är här och handlar idag?!"
"Hmm"
"Då blir det 79,50, tack"
"Ok"
"Ha det bra, tack, hej"
"Hej"
Å gud vad pinsamt, jobbigt och frustrerande.
Kände hon mig? Hon kanske tog fel. Men det stod ju Emma på namnskylten..
Hemska jag som inte kände igen henne om vi nu var så HEEEEJ med varandra..
Ibland skulle det vara skönt om det knäppte till uppe i det blåu..

2 kommentarer:

  1. Det är du och jag på OS-pallen när det gäller den saken!

    Jag kommer också ihåg varenda j-vla feja jag mött och vem fejan är ihop med för jag har sett det på stan och sen vem fejans mamma är för jag råkade se det när jag låg på stranden för typ åtta år sedan. Har helt sjuk koll på människor, kan tom se på någons gångstil flera hundra meter bort vem det är...och då menar jag på helt FRÄMMANDE!

    Gott att man är typ bäst på nå't!

    SvaraRadera
  2. Ja gött att vara bäst på ngt..
    Men sen har vi ju vår talang att njuta av livet oxå..

    Längtar att få njuta av ert nya hus..

    Just precis nu har jag njtit av Polly, hysteriskt friterade pommes och grillad ytterfilé..

    Mums

    SvaraRadera