Syskonsemester på Öland

Från Aspan till Öland på 12 timmar.

Med lite bad och fika vid stugan på Gö emellan.

Så var det i söndags.

Kom hem från Aspan klockan 12 och var framme vid huset på Öland 00.03 på söndagsnatten.

Inget tidsfördriv här inte.

Nu var det dags för semester med Carl och Ellen.

De är inte bara mina syskon.

De är mina allra bästa vänner.

Min kärlek till dem är ta mig tusan gränslös.

Den är inristad i blod och snirklar sig runt varenda ven i hela kroppen.

Varenda cell andas kärlek till dem.

Vi är vuxna nu men ändå barnsligt syskonkära.

Vi slåss. Vi retas. Vi blir förbannade. Vi tjatar. Vi kramas. Vi pussas. Vi minns. Vi ser framåt. Vi drömmer. Vi tänker.

Vi har varandra.

Jag är så himla stolt över båda två.

Carl, hans underbara personlighet gör att jag vill visa honom för hela världen.

Ellen som påminner så mycket om mig för 10 år sedan, min käraste syster..

Det finns syskon som inte ens pratar med varandra. Syskon som inte ens vet var eller att de finns. Syskon som bråkar. Syskon som hatar.

..O så syskon som älskar varandra..

Som jag älskar min lillebror och min lillasyster.

Vad som än händer så har jag dem och dem har mig.

Det finns inget jag inte skulle göra för dem.

Ingenting.

Därför är dessa dagar vi nu har varit iväg sparade i hjärteboxen, långt in i det röda.

Om det är något jag vill ge Wille så är det mina syskon.

Det är otvunget, okomplicerat, tyst, lugnt, stormigt, bråkigt, givmilt, genuint, äkta och med en himla massa kärlek.