söndag 21 juni 2009

Stugkärlek!













06.45 smyger vi upp, jag och Wille. Det är sol ute men fortfarande lite småkallt om benen så vi letar fram våra smutsiga men värmande mjukiskläder, drar på tofflorna och ger oss ut på en morgonpromenad.

Vi går och går och går. Solen värmer mer och mer, tystnaden spelar varsam och vacker musik, havet ligger stilla och speglar sig som bara ett sommarhav kan. Det är bara jag och Wille ute. Vi stannar till och tittar på svanarna. Vi pratar om det vi ser. Jag drömmer mig bort, låter tankarna och känslorna skena.
Vi stannar på "vår" lilla ministrand och badar fötterna. Wille skriker fullkomligt av lycka och jag tänker att det är precis just det här jag vill ge mina barn. Att få doppa fötterna och vara naken i ett blått hav utan någon som helst brådska, bara lugn, frid och ro. Inga karuseller, inga shoppingreor, inga hypade semestrar för att bräcka någon annan, bara just detta. Detta enkla, detta innerliga och dessa sommarminnen som jag själv sparat så nära hjärtat.
Det enkla är just ofta det allra, allra bästa.
Vi går hem och sätter på kaffe. Wille är fortfarande naken med svarta batmantofflor på fötterna. Han pussar sin pappa och väcker honom på bästa sätt. Vi njuter av morgonsolen, vi diskar lite, vi rullar boll lite, vi låter tankarna vandra och drömmarna rota sig. Någon säger vad man tänkt. Det är tyst. Vi skrattar åt Wille. Eller med. Vi pratar igen. Oftast är det jag som pratar. Vi tycker det är för bra för att vara sant. Vi går ner och badar. Vi kastar sten och solar på klipporna. Vi badar igen.
Dagen är magisk.
Ellen kommer och vi myser lite extra. Wille blir om det är möjligt ännu lyckligare. Vi badar igen. Vi går igen och utforskar nya vägar. Jag har levt med Aspan sen jag föddes men ändå är det så mycket som jag inte har sett. Knottret kommer. Solbrännan gör sig påmind, magen kurrar. Det är fortfarande riktigt varmt. Vi går hem och grillar korv. Mamma o Pappa kommer förbi och säger hej. Vi har semester! Riktig semester!
Så här vill jag leva. Vi drömmer om att ha en egen stuga. En pyttepytteliten stuga att samla kraft, tankar och kärlek och så sol och bad förstås. Inga krav, inget mycket, bara lite och enkelt.
Till dess tackar vi far, farbror och faster att vi får låna Aspan några dagar för att uppleva barndomens minnen på nytt och framför allt skapa nya, vackra och lyckliga sådana för vår lilla familj.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar