Wille bryr sig inte lika mycket

Jag ser då inte några signaler i alla fall.. (Jesper menar att jag måste vara öppen och mottaglig för sådana)

Han poserar i alla fall glatt med den sötaste lilla rumpa jag har sett.

Jag smälter inte av solen men av mitt bedårande barn.. O hans lilla stjärt..



"Det ska va gött o leva, annars kan det kvitta"

Lite gymnastik och spring och lite vila.

Balans kallas det visst..

Erkänn..

..att ni också undrar hur ni ser ut i bikini???

Töntigt?!

Men sant..

Snygg-rygg, godaste grannarna och skavsår på tankarna

Det här är min starka man. Inte gifta man då alltså. Men ändå man. Ja ni förstår.

Han är en skön snubbe.

O den rätte för mig.

Han vet vad han ska göra. Jag vet vad jag ska göra. Vi vet vad vi ska göra.

Vi får det liksom att funka.

Dessutom så tycker vi ganska lika om hur livet ska levas och så får han inte tuppjuck på mina djupa samtal och bryt när det gör ont och jag inte vet vad.

Han är cool, rolig och en sjuhelvetes bra karl.

Otroligt snygg ryggtavla har han också, killen med K.

"Mamma, kan du lämna mig ifred? Jag vill prata själv med mormor!"

Vad ska jag säga? Sweeeeeeeeeeeeeeeeeet!

Fortsatte läsa Jeppe J:s bok idag en stund samtidigt som Wille naken satt grensle över mitt huvud, alternativt stampade på boken..

Första stunden med boken idag blev bara fel. Jäkla Jesper, hur lätt tror han att det är?

Får man inte lov att vara människa bara för att man är mamma? Kom hit och visa då om du tror att det alltid är så enkelt!

Försökte förklara för Mange och han bara sa "Är han världens bästa förälder då eller?"

Sög på karamellen en stund och sen så..

Andra bokstunden började vi klicka igen.

Man får försöka, vi får göra fel. Om vi rättar till dem och lär oss.

Hmmm, nu börjar du stiga igen Jeppe och jag blir sugen på att ut och träffa vilsna själar och flyga hem dem.

Fast boken är inte helt bekväm. Den skaver och smärtar en del. Den påminner mig själv om när jag var barn och ingen förstod (inte jag heller) och den säger saker om mig själv nu också. För vi är väl alltid barn någonstans inom oss. Ett barn till sina föräldrar är man ju hela livet.

Det fina är att Jeppe tror att alla föräldrar älskar sina barn men alla har bara inte förmågan att visa det i handling. Vi tror att vi gör det som är rätt men det blir fel. För att det är så vi tror att det ska vara eftersom det är så vi har lärt oss att det är. Punkt.

Barn vill inget hellre än att samarbeta så det är det vi ska göra, utan att kränka deras integritet.

To be continued..

Ni förstår att jag är svår att leva med ibland när jag läser, lär, funderar, vänder mig ut och in, vrider tillbaka, vrider fram, drömmer bort..

Det är tur att man har en stark rygg att brottas med då..

Ett kallt bad från bryggan ger klarhet åt det mesta och en glass på filten blir ännu bättre..

Då är det inte så svårt längre.

Faktiskt inte alls.

Ut genom olustdörren, in till nöjd och lycka-rummet.

Vidare igen.

Utveckling och livet hetet det visst.

Jobbigt, skönt, utmanande, lärorikt, hopplöst, lugnt, tråkigt, modigt..

Jag trivs så bra i min lilla familj och så länge familjen mår bra, så är det bra.

Igår var en annan familj hos oss. Våra "grannar" kan vi kalla dem.

Supermysiga människor som bara är så enkla och härliga.

Det bästa med dem är att de lever verklrigen HÄR och NU som det så fint heter.

Inget knussel. Inget rätt och fel.

Bara äkta, tacksamt och livfullt.

"Kärlek är ett behov och en längtan, men det kan aldrig vara ett krav"

Boktips!

Jag har inte läst så mycket på sistone.

Men de senaste dagarna har jag krängt "Lyckans hjul" av Kajsa I. En skön sommarbok som väcker lite Emma-tankar. Det enda jag blir irriterad på är att jag inte kan vara med och påverka handlingen. Det är kanske därför jag har en dröm om att bli författare så att jag kan vara med och påverka, styra och inspirera..

Efter feelgoodroman bet jag idag tag i Jesper Juuls föräldrabok. Jag måste ju förkovra mig lite också..

Tack snälla Bodil för boken. Har bara läst ett par, tre kapitel men Jesper och jag är överens.

Det finns alla anledning att återkomma i detta ämne, ska bara läsa lite till först.

Men jag kan säga så mycket som att jag tycker den är häftig, klok och behandlar barn som barn är värda att behandlas.

Med respekt och kärlek!

Inga metoder och en massa makt.

"Barn är från födseln sociala och mänskliga och för att vidareutveckla dessa kvaliteter behöver de bara vara tillsammans med vuxna som handlar socialt och mänskligt."

Mer Jesper kommer..

Willes ajaj..

Stackars lilla tån och stackars lille Wille

Torsdag

Kom till mig, ge mig vad jag vill ha, låt det hända.... Amen

Så gosig badunge..

Skandinavisk och sober, man tackar..

Ekorrarna som hänger på vårt tak.. Sweet!

Å så pannkakorna. De är underskattade!

Precis som jordgubbarna.

Så nu har jag magknip..

Kvällsdopp

Mange var lite gnällig övre sitt kraschade revben idag så vi fick ställa in kvällens besök.

Istället blev det kvällsdopp i 14 grader varmt?! vatten..

Havet är så klart och värmen mot klipporna är oemotståndlig..

Nu har vi ätit jordgubbar och glass..

Jag säger bara S-O-M-M-A-R!!!

Mamma är stolt

Ingen press med potteriet.

Det kommer, det kommer.

Men nu när han ändå springer naken hela dagarna så kan vi ju likaväl ha Max potta i fall i fall.

Å så plötsligt händer det..

Både 1:an och 2:an, flera gånger.

Först vattnar han gräset med några stänk och så springer han till pottan.

Det måste väl betyda att han vet vad det är för något.

Kanske var det bara en engångsgrej. Imorgon kan det vara bortglömt.

Struntsamma. Mamma och pappa är stolta som tuppar.

Wille har gjort på pottan.

Kenta och Lillemorsan

Fortsättning på hyllning av Bergatrollen

Om Wivi är snäll så skulle ni träffa Kennerrrrrrth, min farbror och hans söta fru, Lillemor.
Där har ni höjden av snällhet tror jag.

Idag kom de ut till SIN stuga och bad om ursäkt för att de trängde sig på. Vi kanske hade haft andra planer. Dessutom hade de med sig massor med fika och leksaker som de hade letat fram till Wille.

Vi hade en jättemysig eftermiddag tillsammans i solen. De är så otroligt lätta och härliga. Jag vill både ha dem som farmor och farfar och goda vänner. Ungerfär så.

Åhhh vad jag tycker om dem. Magnus och Wille med. Wille sprang allt vad han kunde mot dem när de kom. Magnus uttryckte sig såhär när de hade gått "Alltså, finns det några snällare än dem? De borde uppskattas mer."

Precis som med faster så blir man glad av att träffa dem. Dessutom kan de konsten att vara snälla. Riktigt snälla. På riktigt. De är bara sådana av naturen, tror jag. Och av Stina o Olga..

Nu är de nyblivna pensionärer, även om man inte kan tro det och jag hoppas så innerligt att de får njuta och rå om varandra riktigt mycket lång tid framöver.

Jag tänker i alla fall njuta av dem..

När är det som allra bäst?

Som alla andra föräldrar så tycker jag att Wille är den allra ljuvligaste..

Idag funderade jag på om jag alltid kommer tycka att just idag är den bästa tiden.

Blir det någonsin den bästa tiden? Eller känner man alltid så?

Att NU måste det vara det bästa.

Mange fick fnatt idag och skrek "Faaaan, vad jag älskar mitt liv"

Det får sammanfatta dagen..

Att man då och då verkligen kan älska livet.

Dagens recept!

Ta fram ett knäckebröd.

Bre på MYCKET Bregott mellan (den blå förpackningen)

Bre extra mycket på ena sidan.

Bit av en tredjedel och tugga snabbt innan du gör något mer (farfar gjorde likadant. Jag kan inte sluta med att ta ett bett innan jag lägger på resten)

Skiva potatis och lägg ut på den halva som nu finns kvar (för ofta tar jag ett bett till)

Kasta på lite gräslök.

Ploppa ut lite klickar av gräddfil.

Voilà!

(Ofta är den uppäten innan jag har satt mig)

Wivi!

Det här är min faster.

Faster Wivi.

Världens bästa faster.



Hon kom förbi här ikväll.

Jag blir alltid så glad när jag träffar Wivi.
Hon är en av alla de vardagshjältar som strävar på och kämpar.
Kämpar med både hjärta, vilja och ett fantastiskt humör.
Wivi ger aldrig upp. Aldrig.
Hon bara kämpar på och fortsätter att ge.
För GE, det är vad hon gör.
Hon ger till alla.
Jag minns jularna med alla tomtarna. Jag minns husvagnen på Öland. Jag minns nomineringen till Lucia. Jag minns hennes intresse för mig. Jag minns hennes skratt, hennes givmildhet och hennes vassa kommentarer. Och idag uppskattar jag henne ännu mer när jag förstår vad det är hon gör.
Ingenting är omöjligt.
Hon slutar aldrig att ge.
Hon ser det fina och stora. Dessutom är hon rolig och bryr sig inte om småsaker.
Det är liskom min faster Wivi som gillar mig för den jag är och jag gillar henne.
Fler Wivi åt världen och den vore en hel del bättre.
Ni ska veta hur många kramar hon har gett, hur många barn hon har gett trygghet, hur många munnar hon har mättat..

Wivi borde lyftas fram mer.
Alla som är som Wivi borde få en applåd på allsångskvällar. Mer Ove-hyllningar till vardagshjältarna.

Nu när jag är här på Aspan så blir det extra tydligt.
Farmor finns inte här mer. Men jag kan fortfarande känna doften av henne. Jag kan höra stegen från hennes suffsande med tofflorna. Jag ser den utslitna röda jackan framför mig och jag tror ibland att hon är här.
Jag inser att minnerna alltid finns kvar.
Det är bara vi som förändras.
Jag fantiserar om hur det var när farfar också fanns.
Om tosingafora och skratten, festerna och alla som alltid var välkomna.
Därför uppskattar jag kanske faster och farbror ännu mer. Det är liksom som allt det goda med farmor och farfar gått vidare till dem (pappsen också så klart) och nu har jag dem att njuta av istället.

Farmor trodde på humor och på människan. Det har hon fört vidare minsann.
Vi skrattar och vi gråter och vi håller ihop likt unga, friska, örnar..
Skål släkten, skål!

Allsång på skansen..

..är en klass för sig.

Eller vad tyckte ni? Rösta gärna här bredvid.

Lotta på Liseberg har bäst reklam (magnus skrattar åt mig när jag säger det) men Tisdagsallsången kändes strået vassare. Kanske var det "Mumsmums", Ledin eller blomsterkranakändisarna i publiken vad vet jag.. Men det får nog några mer sommarglassar av mig.

Det enda minuset ikväll var sista låten. Carl får panik och ångetkänslor när han hör "Sommaren är kort" och vem får inte panik när man tänker på att den är kort och att det mesta regnar bort..

Lovely, ljuvligt..

Hmmm, vi har det fortsatt fantastiskt..

Bättre sätt att se dagen starta..

Det finns inte ett sätt.

Det finns flera.

Idag har jag sett dagen starta på ett helt makalöst härligt sätt.

Solen strålar in genom fönstret, en Wille drar kärleksfullt men målmedvetet i mitt hår och vill låta dagen ta vid.

Vi snörar på oss skorna och tar en fridfull joggingtur längs havet.

Äntligen hittar vi fram, idag kom vi rätt och som det var rätt.

Nu har vi ännu fler hus att bo i när vi är i drömmarnas land.

Det finns en hemlig värld här, på riktigt och i fantasin.

Vi stannar till hos farfar Kalle och tittar på kattungarna som busar sen springer vi raka vägen till havet och tar morgonens första dopp..

Ibland är det så vackert att vakna och att få vara med, det slår med sin fulla kraft.

Nu plockar vi mask och spelar fotboll nakna på gräsmattan.

Nåväl, inte alla kanske. Men Wille.

I eftermiddag ska vi hälsa på Willes dagis för första gången och ikväll blir det kanske fototime och så förhoppningsvis aborre och allsång.

Dagens ros!

Vill jag ge till Bella.

Because you make me happy och lämnar så fina kommentarer.

O för att hon har köpt bland de mysigaste hus jag har sett och jag kan tänka mig ett sommarboende hos dem..
Livskvalité!

Nu har jag filmdate med denna snyggingen

Vi ska se andra delen av Benjamin Button..

Den första såg vi igår.

Äntligen lite filmtime.. Jag vet inte när det hände senast.

Midsommarbilder

Angående midsommar så var den toppen.

Goda, härliga vänner.

O snygga (kolla Lina på bilden här ovan). Weilan har tur han..
Dans, skratt, bus och ömsom sol, ömsom regn.

Det enda jag saknade var dans på bryggan.

Men sånt kanske inte finns på riktigt.

Det kanske bara är i mina rosa drömmar..

En härlig midsommar med barnen var det i alla fall som kändes i både magen och hjärtat ändå tills imorse..

Någon som vill sälja en stuga till mig?

En till liten dröm som seglat förbi idag..

Ett alldeles eget litet sommarhus känns som svaret på alla frågor och den enda sanna vägen till lycka.

I alla fall en del av det.

O särskilt när jag vill banka ner realisten på vänster axel och tråkiga konversationer om "har du tänkt på"..

En impulsiv känslomänniska på nya upptåg vill bara tänka på det vackra och ljusa.

Bättre att ånga på och ångra det man provat än att inte ha provat alls.

Nej det blir aldrig som man har tänkt sig men behöver det innebära att det blir sämre för den sakens skull?

Semester, nya ideér, storslagna drömmar, big plans och förväntan är något jag alltid lyckas kombinera. Å semestern som först börjar imorgon. Hur ska detta gå? Tur att jag bara har två veckor. Hur hade annars världen sett ut om jag hade hunnit sätta klorna in den under sommaren?

Ettan kom, tvåan kommer så småningom.. (får vi verkligen hoppas)

Kolla in familjen jag har

drömt om idag... (klicka på det lila för att se filmen)

Och annars också. Det har bara fått ta mer plats i tanke och drömvärlden..

Så nu ska jag fixa så att jag får tid över till annat..

Men vadå? Jag har ju semester..

Big family, here we come!!!

Stugkärlek!

06.45 smyger vi upp, jag och Wille. Det är sol ute men fortfarande lite småkallt om benen så vi letar fram våra smutsiga men värmande mjukiskläder, drar på tofflorna och ger oss ut på en morgonpromenad.

Vi går och går och går. Solen värmer mer och mer, tystnaden spelar varsam och vacker musik, havet ligger stilla och speglar sig som bara ett sommarhav kan. Det är bara jag och Wille ute. Vi stannar till och tittar på svanarna. Vi pratar om det vi ser. Jag drömmer mig bort, låter tankarna och känslorna skena.

Vi stannar på "vår" lilla ministrand och badar fötterna. Wille skriker fullkomligt av lycka och jag tänker att det är precis just det här jag vill ge mina barn. Att få doppa fötterna och vara naken i ett blått hav utan någon som helst brådska, bara lugn, frid och ro. Inga karuseller, inga shoppingreor, inga hypade semestrar för att bräcka någon annan, bara just detta. Detta enkla, detta innerliga och dessa sommarminnen som jag själv sparat så nära hjärtat.

Det enkla är just ofta det allra, allra bästa.

Vi går hem och sätter på kaffe. Wille är fortfarande naken med svarta batmantofflor på fötterna. Han pussar sin pappa och väcker honom på bästa sätt. Vi njuter av morgonsolen, vi diskar lite, vi rullar boll lite, vi låter tankarna vandra och drömmarna rota sig. Någon säger vad man tänkt. Det är tyst. Vi skrattar åt Wille. Eller med. Vi pratar igen. Oftast är det jag som pratar. Vi tycker det är för bra för att vara sant. Vi går ner och badar. Vi kastar sten och solar på klipporna. Vi badar igen.

Dagen är magisk.

Ellen kommer och vi myser lite extra. Wille blir om det är möjligt ännu lyckligare. Vi badar igen. Vi går igen och utforskar nya vägar. Jag har levt med Aspan sen jag föddes men ändå är det så mycket som jag inte har sett. Knottret kommer. Solbrännan gör sig påmind, magen kurrar. Det är fortfarande riktigt varmt. Vi går hem och grillar korv. Mamma o Pappa kommer förbi och säger hej. Vi har semester! Riktig semester!

Så här vill jag leva. Vi drömmer om att ha en egen stuga. En pyttepytteliten stuga att samla kraft, tankar och kärlek och så sol och bad förstås. Inga krav, inget mycket, bara lite och enkelt.

Till dess tackar vi far, farbror och faster att vi får låna Aspan några dagar för att uppleva barndomens minnen på nytt och framför allt skapa nya, vackra och lyckliga sådana för vår lilla familj.