I går brast isen för morsan en stund..

Då säger finaste sonen;

"Hände lilla mamma?"

"Hände lilla hjärtat?"

"Hände lilla gumman?"

Jag pekade på tån och sa att jag hade slagit mig där.

"Se inte nåt mamma".

"Blås du så försvinner nog det onda, sa jag".

När jag sedan är kvar uppe och mange och Wille är nere utbrister Wille plötsligt

"å lilla mamma".

Hans empati måste vara högst ovanlig..