"Då börjar man tveka, att ta nya tag
ensam i världen,
här är jag.."
Festen är över.
Det är dags att gå hem till sig.
Någon har sagt till mig att man ska sluta när det är som roligast, att det är då man ska gå hem.
Jag har svårt för sånt där. Svårt att bara säga hej och gå. Svårt att missa något. Svårt att avsluta något som känns i hjärtat.
Det gör liksom för ont.
Jag gillar inte någon form av avsked, har aldrig gjort.
Så jag säger inte hej.
Jag säger puss och kram och vi ses snart igen. Vad sägs om nästa lördag? eller om någon månad eller två?
Bara vi låtsas att det snart ska vara dags igen.
Annars känns det för tomt och hopplöst.
Det är väl därför jag alltid säger "vi måste träffas snart, vi måste träffas mer" till alla jag vill träffa snart och mer även om jag vet att vi aldrig får ihop det.
Ingegärd, min fantastiska lärarinna från högstadiet som jag fick handskrivet brev av i torsdags, vi avslutar alltid våra brev med att vi ses någon gång men på 10 år har det bara blivit flyktiga möten på cykeln eller med en vink från bilen.. Det är tur att vi har våra brev..
Bloggen var ett experiment, något kul att testa på.
Jag har bloggat ett år nu. Det har varit väldigt kul på många sätt. Jag älskar att skriva och fortsätter att drömma om att leva på det en dag men eftersom det roliga varit över för längesen så drar jag skalet över huvudet och kryper in i det dåsiga dagen-efter ruset-och lägger ner partyt för ett tag.
Det blir ju inte lika roligt med whitenightpartyn om man har dem varje helg. Vi måste samla kraft och längta lite mellan varven.
Just nu håller inte bloggen mina mått. Den får ingen prio, den får inga fruktiga isdrinkar som hjälper dansen att blomma ut. Just nu får den bara tugga gamla isbitar och sega popcorn medan den väntar på sin tur i baren..
Jag tar en vit timeout.
Jag hoppar vidare till en en annan dans.
Jag tänker att allt går i perioder och i denna period får jag dansa till Mando diaos "Dance with somebody" med Wille i vardagsrummet och så får jag ladda för större spelningar längre fram.
Nu tar hösten ut sin rätt.
Jobb.
Utbildningar.
Dagisrundor.
VABtimmar.
Träning.
Färdigställa renoveringar.
Fredagsmys.
Lördagshångel.
Söndagsångest.
Men det kommer alltid en ny fest.
Alltid en ny chans att fira.
Många möjligheter till nya danser och vackra minnen.
Så vi ses och hörs vackra vänner.
Vi ses och hörs!
Puss och kram!
Jag skickar en inbjudan när det börjar rycka i danslevern..
Kärlek och mod!
/Emma
