Klockan är inte ens 7 och vi har varit vakna i 2 timmar.

Men ändå ligger jag inte och halvsover i soffan medans barnkanalen rullar.

Why?

Jag somnade 21.15 första gången i soffan och försökte tvinga mig vara vaken med intervallpass; 1 minut vaken - 5 minuter sov. När Wille som vanligt vaknade för jag vet inte vilken gång i ordningen gick jag upp o lade mig på riktigt..

Så vid 5 kändes det helt okej att gå upp idag. Gillar tidiga mornar där man kan mysa och bara göra vad man känner för.

Just nu fortsätter jag att leta efter drömsängen, för när jag väl sover så sover jag inte gott.

Det känns som att sova på ett frigolitunderlägg fast lite bredare.

Angående bredd så verkar det omöjligt att hitta en säng som är 210 bred.

Alla säljare tittar så konstigt på oss.

Men ursäkta, har ni hört talas om familjesäng? Vi kan väl inte vara de enda?

Go,go,go away

..dumma förkylning

Nu har den gått runt, runt, runt o runt igen.

O nu vill jag att Wille ska få blir frisk.

Det är det segaste i historien..

Trodde att det var borta igår men idag var det tillbaka igen.

WILLE SOMNADE 18.30 IKVÄLL. 18.30!!!!

18.30!!!

Det har aldrig hänt.

Stackarn.

O vi vet inte vad vi hittar på utan en Wille på kvällarna.

Saknar honom nu..

Jag var ute o sprang ikväll för första gången på länge.

Inget jag vill rekommendera.

Det var vad vi brukar kalla "glashalt".

Så på äkta Mia Törnblomvis tackar jag ikväll för;

-att jag inte bröt några ben

- att jag kan få åka till sälen om en vecka

- att jag fortfarande har en chans att klara loppet om knappt 2 månader

Det var Bambi och tungan rätt i mun men väldigt uppfriskande!

VIP

Otej, som Wille säger.. Det här med bloggcomebacken blev ju ingen succé direkt.

Man kanske kan säga att jag är världens sämsta bloggare.

Men tiden finns inte där.

Eller jo, det är klart att den finns men jag använder den till annat.

Mest till mina VIP, very important persons..

För efter att jag har jobbat, ätit, tränat, plockat, slappat, facebookat och knypplat (nej det där sista var inte sant) så har jag däckat i soffan innan jag hunnit borsta tänderna.

Så då orkar jag inte blogga.

Då vill jag bara vrida ur de sista dropparna av kraft till min lilla ljuvliga familj.

Men det kommer en tid..

Så jag tittar förbi då och då, precis som min farmor gjorde.. Hon svängde förbi mellan sina möten med jackan o skorna på för att bara säga hej.

Lite så kommer bloggandet att bli framöver.

So long!

(jag har inte somnat i soffan ännu, yihaaa)